Resan - 19 sånger 1976-2005 (MNW)
Torkel Rasmusson var en av de tongivande medlemmarna i Blå Tåget under många år. Efter att Blå Tåget mer eller mindre lagt av så spelade Torkel in 5 soloplattor. Låtar från dessa 4 album; ”Kalla tårar”, ”En svart hatt”, ”Dagar djur” och ”Slag efter slag”, finns med på denna samling, som släpptes våren 2007. Samlingen avslutas med en tidigare outgiven låt ”Ingenting ska med”, och som spelades in av Sveriges Radio 1979, i samband med en radioföljetong ”Mamma som försvann”.

Det var i Blå Tåget under slutet av 60-talet som jag började sjunga och göra låtar. Innan orkestern lade ner verksamheten 1974 hann vi göra fem lp-skivor. Jag fortsatte att skriva låtar som 1976 spelades in på MNW i Vaxholm. Så var det dags för bandet Stockholm Norra som under sin korta existens i slutet av 70-talet hann göra en lp. Och så blev det två egna skivor 1981 och 1984.

Åren gick. Sång och musik låg i träda. Men mot mitten av 90-talet började åter Blå Tåget röra på sig, vilket bland annat resulterade i två album. Och för min egen del blev det 2005 en cd med ett dussin nya sånger.

Som framgår av uppräkningen här ovan återfinns mycket av det jag gjort under åren på Blå Tågets och Stockholm Norras album. Men det är från de fyra skivor där mitt namn står på omslaget som sångerna i det här urvalet hämtats. I kronologisk ordning: ”Kalla tårar”, ”En svart hatt”, ”Dagar, djur” och ”Slag efter slag”.

Tyvärr blev ”Kalla tårar”, trots utmärkta musiker och flera bra låtar, ingen framgång. Men ett spår håller, tycker jag när jag trettio år senare lyssnar på plattan: ”Detektiven”.

De tre följande skivorna är betydligt bättre. Men de är sinsemellan mycket olika. Om vi som gjorde ”Kalla tårar” försökte hitta fram till ett slags tufft, hemvävt rockidiom så blev nästa album raka motsatsen. Det var stillsamt, innerligt, lite barnsligt. ”En svart hatt” var mycket riktigt en sorts barnskiva, där samtliga sånger först spelats in på Sveriges Radio för en följetong för barnredaktionen. På ”Dagar, djur” (där en del ingick i olika pjäser som jag då arbetade med) låter det mycket vassare, säkert ett resultat både av den sprakande elektroniken och Bengt Bergers explosiva trumspel. Och så drygt tjugo år senare ”Slag efter slag”, en inspelning renons på slagverk och elgitarrer, avskalad yviga utspel, närmast minimalistisk.

Två musiker som var med på ”Kalla tårar”, gitarristen Ola Backström och basisten Sigge Krantz, kom jag att fortsätta att arbeta med i de två följande produktionerna, och det är nog först och främst de som ger musiken spets och djup. Många år senare träffades vi tre igen och repeterade nytt material. Men den här gången rann samarbetet ut i sanden. I stället var det tillsammans med Kjell Westling som jag kom att spela in låtarna som Sigge, Ola och jag hade övat på. Det blev ”Slag efter slag”, min och Kjells gemensamma skiva.

Sången som avslutar det här urvalet finns inte på någon av mina tidigare skivor. Den spelades in på Sveriges Radio 1979 för följetongen ”Mamma som försvann”, men till skillnad från de andra låtarna som ingick där kom den aldrig med på ”En svart hatt”. Nu är den med. Det är en bra slutlåt: ”Ingenting ska med”.

Torkel Rasmusson