| Fria Proteatern | ||
![]() |
|
|
| Biografi | ||
Fria Proteatern var en teatergrupp från slutet av 60-talet vars kärntrupp utgjordes av ett skådesspelar- och musikerkollektiv på Dramaten och som 1969 väckte debatt med pjäsen Nils Johan Andersson (NJA-pjäsen), bygd på intervjuer med arbetare vid Norrbottens Järnverk i Luleå. Gruppen kastades så småningom ut från Dramaten p.g.a. sitt radikala engagemang för arbetarnas fackliga strider och vilda strejker. Då bildades Fria Proteatern. Deras första skiva "Hör upp allt folk" släpptes dock under namnet NJA-gruppen. Fria Proteatern skrev revyer från en radikal vänsterposition med texter om arbetsliv, facklig kamp, glesbygdspolitik, maktmissbruk m.m. Musiken ingick som en naturlig del i revyerna och hade ofta en framträdande roll. Flera av de musikaliskt drivande personerna kom från Mascots; en av 60-talets ledande svenska popgrupper. Kompositör till de flesta låtarna var Stefan Ringbom, texterna skrevs främst av Carsten Palmaer och Gunnar Ohrlander. Några av pjäserna de framförde var: Ledande skådesspelare inom gruppen var Tomas Bolme, Inger Liljefors,
Mia Benson och Stig Engström. Historien om Fria Pro sträcker sig fram till 1991. Skivan innehåller låtar från de flesta av deras pjäser, låtar som kom att bli vänsterns populäraste örhängen på 70-talet; "Balladen om Olsson", "Bonnieroperan", "Det nya livet", "Balladen om Rune Henry Johansson", "Solidaritetssång" m.fl. Skivan ingår i MNW:s serie med Svenska Klassiker; med skivor
med Nationalteatern, Rolf Wikström, Progglåtar, Ulf Dageby,
Tore Berger, Gläns Över Sjö & Strand, Arbete &
Fritid, Blå Tåget m.fl. |
||
| Länkar: | ||


