Köttbit (MNW)
Nu släpps Fläskkvartettens första platta ”Köttbit” (från 1987) på CD; ett 6-spårs minialbum som aldrig getts ut på CD tidigare, med två bonusspår; Nagaer Video samt Thatchek 33 rpm.
En fantastiskt rolig video, samt första låten på fel varavtal – många trodde att skivan skulle spelas på 33 rpm, när den släpptes första gången.
Plattan spelades in i samband med att Fläskkvartetten var husband i SVT:s populära serie Nancy & Carina och man just hade kommit tillbaka från Imperiets Skandinavienturné.
Redan på ”Köttbit” visar bandet bredden i sina musikaliska kvaliteter som de sedan har utvecklat ytterligare på 10 album.

Fläskkvartetten – historik av Urban Göransson

Jag minns det väl. Det ettriga ljudet skar in i örat, men fick mig ändå att behålla lurarna på. Det gick helt enkelt inte att motstå de avigt lekande stråkarna till de tuffande trummorna.
Året var 1987 och ett nytt album hade letat sig in i stans enda skivaffär. På fodralet kunde man läsa FLÄSKKVARTETTEN, KÖTTBIT.

Året innan hade bandet spelat tillsammans med den amerikanska kompositören Louis Hardin, alias Moondog, på Lunds Jazz- & Bluesfestival. Detta i samband med att skivan Moondog Conducts Fläskkvartetten gavs ut. Konserten var en märklig upplevelse där Moondog med sitt yviga grå hår satt i skräddarställning mitt på scenen med ryggen mot publiken och dirigerade denna stråkkvartett som spelade en slags musik jag tidigare aldrig hört. Det var inte klassiskt, inte jazz- eller folkmusik och absolut inte rock – utan en märklig kompott av alltsammans.

Själva gruppnamnet myntades av Joakim Thåström under studioinspelningen med Imperiet.
I kontrollrummet satt Thåström och lyssnade på stråkkvartettens trevande inspelningar men till sist tröttnade han och ropade i mikrofonen: - Men för fan grabbar, fläska på lite! Medlemmarna tittade på varandra och sa: Fläskkvartetten.
Och nog hade Thåström rätt. För så här, snart tjugo år senare, känns gruppens repertoar som en naturlig blandning som spänner från allt mellan Krzysztof Penderecki till Prodigy och det är denna säregna blandning som fascinerar mig mest i Fläskkvartettens musik. Det blir sällan ansträngt eller konstlat när de väver in sina elektriska stråkar i rockmusikens värld. Det känns bara naturligt och självklart när gruppen låter sin klassiska pose blandas med hiphop, world music, visa eller rock. Idag är det vanligare, men Fläskkvartetten var tidiga med denna upplösning av genrer och därför har de också alltid överraskat oss.
Något som också bidragit till gruppens utveckling är deras samarbeten med andra musiker, som många gånger givits en stor plats i gruppen. Vad vore exempelvis deras tredje album ”Goodbye Sweden” utan sångaren Freddie Wadling? På denna orgastiska platta förs Greta Garbo, Captain Beefheart och The Beatles in i en unik mix.

Samarbetet med Freddie Wadling fortsatte och senare kom bl a ett album tillsammans med Västerås Symfonietta. 1993 kom gruppens femte skiva; Flow, och med den fick gruppen ett bredare genombrott. På denna skiva medverkade också sångerskan Stina Nordenstam och rapparen Tim Wolde. Parallellt skrev Fläskkvartetten även teater- och filmmusik till bl a Susanne Osten och Stefan Jarl. Till New York for man och spelade på Manhattans rockklubbar. I den kallaste av vintrar bjöds Fläskkvartetten in till Moskva och gjorde en TV-konsert som sändes över hela Sovjetunionen för ca. 40 miljoner TV-tittare. Detta var i brytningstiden mellan det gamla Sovjet och det nya Ryssland och när gruppen åter bjöds in för att göra en ny TV-konsert hade soldater omringat Moskvas TV-hus. I stället för att Fläskkvartetten steg upp på scen klev Boris Jeltsin upp på pansarvagnen och världen var sig aldrig mer lik igen.

Med koreografen Mats Ek uppträdde man på operan i Paris och vidare förenades de åter igen hösten 2002 då Fläskkvartetten och Cullberg-baletten turnerade med dansföreställningen Fluke. Till båda samarbetena skrev Fläskkvartetten ny musik som 2002 också gavs ut på skivan Pärlor för svin 2.