Abaraká/Tack (Xource)
Hösten 2005 släpptes ”Abaraká/Tack”; uppföljaren till 2002 års succé ”Tretakt/Takissaba”. Den plattan, som var Ellika & Solos debut, belönades med prestigefyllda BBC:s World Music Awards 2003 och fick stor uppmärksamhet både i Sverige och i utlandet.
Ellika & Solo har spelat ihop sedan det slumpartade mötet 1998 och har turnerat i USA, Afrika, Grönland och större delen av Europa.
Dialogen mellan fiolen och koran fortsätter och känns fortfarande lika spännande och oförutsägbar.
Albumet spelades in i Home Studio i Revsund utanför Östersund, under några bitande kalla vinterveckor i februari i år. Tekniker och medproducent är Sigge Krantz.
Ellika & Solo fortsätter att bryta mönstren. Tiden som gått sen förra plattan har varit fylld av resor och nya bekantskaper, vilket har lett till att Ellika & Solo bjudit in andra musiker på några av låtarna på nya plattan.
Skivan gästas bl a av vännen och spelmannen Bruce Molsky (fiol, banjo, gitarr, sång) från USA. Han har ofta liknats vid Ry Cooder i sin gärning för Appalachernas musik, han spelar med lätt hand och stort sväng, en både modern och ålderdomlig fiolmusik, lika egensinnig som Bingsjömusiken. Solo känner igen banjon från Senegal där ett liknande instrument finns och gitarren och koran har lätt för att klinga ihop.
Bruce är också sångare och kan den svåra konsten att kompa sig själv på fiolen samtidigt som han sjunger. På ABARAKA!/TACK! möts Bruce och Solo i en kärlekssång från Irland och en jägarsång från Senegal.
ABARAKA!/TACK! gästas också av några av familjemedlemmarna i den stora spelmans-släkten Cissokho. Solos syster Adama Cissokho, med sin mörka, varma röst, och Solos systerdotter Binta Suso, med en rak och svängig sångstil, sjunger på ett par låtar och Solos systerson Seckou Keita spelar slagverk. De har hela sin familjs tradition tillsammans och spelar också ihop i familjebandet Jalikunda.

Solo och Ellika träffades första gången hösten 1998 på en klubbscen i Stockholm. Båda var engagerade av kulturföreningen ”Diggante” och Louis Faye för att spela på en av deras poesikvällar.
Ellika berättar: Louis frågade om jag ville spela något ihop med en koraspelare som hette Solo Cissokho och jag svarade ja, med tvekan. Jag hade aldrig spelat med en kora och aldrig träffat Solo men det lät spännande och som ett tillfälle att få jamma utan pretentioner för en liten lagom publik. Sedan började det dyka upp affischer på stan. Stora affischer med en jättebild på koramästaren Solo Cissokho och en bild inklippt på mig. Jag blev orolig och försökte trassla mig ur men det gick inte alls. Det gick inte heller att få träffa Solo och repetera eftersom han var i Nordnorge.
Solo dök upp ungefär 10 minuter innan vi skulle spela. Han var glad och trevlig och oroade sig inte alls för att spela med mig utan hade sett hur jag höll mitt instrument på bilden och tyckte att ”henne går det nog att spela med”. Lokalen var fylld av en publik nyfiken på detta nya möte och jag var mycket nervös… Sedan stod vi plötsligt på scenen och det kändes som att ha mött en bror…
Sen dess spelar vi ihop så ofta vi får tillfälle. Vi lär oss låtar av varandra och försöker hitta sätt att spela till. Ett gemensamt språk växer sakta fram, eller som Solo säger ”a new baby is born…”.

Ellika Frisell – fiol, altfiol
Ellika är uppvuxen i Stockholm och spelar svensk folkmusik i Bingsjö- och Orsa-tradition. Hon har fått sina låtar från mästare som Nils Agenmark och Gustav Päkkos. Ellika studera även sydindisk klassisk musik.

Solo Cissokho – sång, kora
Solo kommer från Casamance i Senegal, men har bott i Norge sedan 1995. Solo är griot, d v s historieberättare och musiker. Solo lärde sig spela kora, den västafrikanska harpan, vid sju års ålder och hans repertoar består av såväl traditionella låtar som egna kompositioner.

Diskografi
Tretakt/Takissaba Xource Records 2002
Abaraká/Tack Xource Records 2005