MNW Arkiv: Decenniet 1980-90 (MNW)
I det tidiga åttiotalets Stockholm rådde postpunk.
När man i dag hör på Commandos tidiga plattor slås man av hur relativt ung rock- eller popmusiken var när postpunken växte sig stark. Det fanns gott om uttrycksmedel som ännu inte var använda. När de prövades gjordes det med en öppenhet och brist på respekt som fortfarande hörs. Kreativiteten kunde leda musiken i en mängd riktningar, risken för att bli anklagad för att vara pretentiös var liten så länge man hade en något så när klassisk rocksättning. Symfonirocken var fortfarande för färsk i minne för att stråkar, oboe eller en skog av synthar skulle kunna passera. Det var trots allt punkens "tillbaka till rötterna" som var grunden även för svenska "art"-band som Commando.

En höstkväll på Medborgarhuset i Stockholm 2005 firade tidningen Schlager 25 årsfest. Många gamla band uppträdde. Vissa lät så där, några helt OK och ett lät alldeles enastående fantastiskt tajt och svängigt. Det var Commando. De siktade mot stjärnorna och hade uppenbarligen kvar kraften att nå fram - tjugo år senare.

Kemal, Tom Puss, Om nej, Buick Electra, Att kasta spjut, Kirgisen, Mot stjärnorna, Mörkt blod, Baby Doll, Under min hud, Stjärna bland faror, Inte så högt, This thing, Valley of the lepers, Baby Blue, Shoeshine boy, Innocent child, Brushing